Idag hade jag "Personlig utveckling" på schemat! med detta menas att vi alla i klassen skulle dela in oss i smågrupper. Efter detta skulle vi få en timma var och prata om vårt liv. Vad som är jobbigt och om vem man är och så. För mig kändes det spännande, läskigt och nervöst på samma gång. Kände att jag kanske skulle öppna pandoras box när det skulle bli min tur att prata. Jag ville inte berätta om mina största sorger för att sedan komma på att jag ändrat mig. Då är det ju liksom för sent att gå tillbaka o ändra, såklart. När det väl var min tur så kände jag väl att jag inte hade någon lust att berätta det mest väsentliga, vilket gjorde att min timma var flummig och grund (till skilnad från djup, då ;P). När jag lämnade rummet visste jag heller inte vad jag snackat om. Konstigt! Kunde inte ta till mig av kritiken nu för jag känner att de andra var ute och cyklade för det mesta när de flikade in små funderingar. Men jag får ju skylla mig själv när jag inte vill utmana mig själv och dela med mig om det viktiga.
Utvädering sker i morgon på förmiddagen. Men jag har inga förväntningar! Borde jag inte ha det? Varför har jag inga förväntningar??? Det känns som att alla som öppnade sig mycket fick ut väldigt mycket av den här dagen. Det fick mig nästan och ångra att jag inte gått djupare. Det känns som att alla var modiga och jag var feg. Kände dock att det var fel forum för mig så beslutet var nog rätt ändå. Dessutom så är det så att mina sorger och det jag har och berätta kan jag inte begränsa ner till en timma. Hade nog känts skumt att bara bryta för att tiden skulle vara slut. Bra val Johanna! :D Nu ska jag försöka sova! Frid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar