Idag blev det for mycket! Vi skulle till Red Light district och traffa en organisation som sexarbetarna grundat sjalva for att hoja deras levnadsstandard i det omradet. De berattade lite om organisationen och sen att vi skulle bli inslappta pa omradet for att se hur de har det. De bad oss inte stalla personliga fragor till kvinnorna pa bordellerna utan bara typ vad de hette, alder, vad de tycker om ganeshafestivalen etc. Sen sa kom vi till en bordell och pratade med en sexarbetare. Hon ba: Jag ar jattebra pa engelska och ar har for att svara pa era fragor... jag hade ju knappt nagra fragor som jag var tillaten att stalla sa situationen blev jattejobbig och jag kande mig overvakad hela tiden. Den sexarbetaren vi traffade ville att vi skulle vara hennes vanner och komma tillbaka imorrn. Varav en av oss sager att -yes we will. Jag blev sa paff att jag bara gick ut! Vi kom tillbaka till kontoret och jag kande mig superfrustrerad over det asjobbiga motet. Jag kande det som att kvinnan inte trodde att vi var intresserade av henne, vilket vi var men inte fick visa pa nagot (i mina ogon) meningsfullt satt. Jag kande att jag hade lovet att komma tillbaka vilket jag inte hade tankt gora men nu VERKLIGEN borde gora for vilken socialarbetare ar jag annars... Jag borjade grata hejdlost pa kontoret infor alla och kande mig superledsen... kunde kanppt sluta, borjade grata igen nar jag jag trodde att jag gratit klart. Fy fan va hemskt det var! Det mesta kandes smutsigt och det sag ut som att vi gick runt i 1800-talets amerikaska western byn med salooner (dock sjukt tranga sadana) pa bada sidor av vagen. Och jag tyckte mig kunna se kampen att overleva emotionellt i Kvinnans (sexarbetarens) ogon! Och jag ar "bara" dar for att TITTA. Fy fan! Jattehemskt var det i alla fall!
Sen var vi pa Mukta help line som ar en hjalplinje som svarar pa fragor om HIV/AIDS fran allmanheten. Det lat intressant! Och kandes motivernade, bra avslut efter den jobbiga borjan pa dagen, men anda! JAG far aka hem till min lagenhet och sa smaningaom till Sverige och leva mitt goda skyddade liv och de maste stanna kvar for att det ar nagon annan som ager dem. Usch!
Idag ska vi ha lagenhetsmote och jag visste vad jag ville ta upp haromdagen men jag har redan sagt att jag tycker som jag gor och det har redan blivit battre sa det kanns skont. Faktumet att vi sitter och gissar nar vi inte forstar vad informatorerna sager ((indisk brytning och helt (for mig) nya satt att tanka)) ar asjobbigt men vi har blivit battre redan och idag var det superbra pa alla studiebesok med fragor och engagemang. Vi svarar i stort satt bara pa varandras fragor om vi vet svaret annars sager vi typ - fraga informatoren. Det ar bra. Kanks ekanns sjalvklart for er darhemma eller vert ni nu ar, men det ar en del av var grupprocess har och det har varit en svarighet i mina ogon.
Nu ska jag ga hem och sova och reflektera lite mer oven den har dagen och forsoka bearbeta ordentligt sa jag inte bara stoter ifran mig allt som det sa latt kan bli for mig nar det ar mycket nytt och mycket jobbiga saker som pagar pa en gang.
Tack till alla som kommenterar, det gor mig jatteglad att se ert engagemang! Hoppas ni har det bra och jag tanker pa er dar hemma massor!
Saknar min Simon som fan! Men vi ska ju skypa imorrn sa det kanns bra!
Frid!
6 kommentarer:
Hej älskling!
Jag förstår att det har varit jobbigt att gå och titta på den totala förnedringen och det totala mänskliga förfallet. Jag hoppas att det gör dig stark och ger dig lust att arbeta för dessa stackare. Det finns även stackare i Sverige och här borde ju kontrasten vara mycket större med tanke på att vi har så många sociala skyddsnät i samhället.
Det är aldrig fel att se hur det är på samhällens botten man kan bli mycket tacksammare för det man faktisk har och man kan visa större förståelse för människor som hamnar där.
Din mormor har altid sagt att fattigdom inte är någon skam och det är ju helt rätt tycker jag. Det är heller inte personerna som är utsatta på detta förfärligt förnedrande sätt som ska skämmas utan faktisk de som utnyttjar deras utsatta situation.
Hoppas du inte grublar ner dig utan kommer igen när chocken väl har lagt sig.
Och så får man vara ledsen. Faktisk!
1000 glada pussar från mor
Jag vet det. Detta har varit den basta dagen hittills for att jag kanner nat sa starkt. Allt som ar jobbigt ar utvecklande i sin grad. Ar sa tacksam att jag ar har och far uppleva allt jag upplever!
Du är fin du och jag saknar dig och våra samtal, tacka vet ja bloggen. i morgon kväll kommer pernilla hem. Ska bli mysigt.
Puss mamma
hej gullet!!! vilka fina bilder du har lagt upp och vilka upplevelser du får vara med om, förstår att det ibland blir jobbigt men man får lära sig att sortera och ändå se det som en lärdom som du vid ett senare tillfälle kan använda dig av för att hjälpa andra....
puss älskade, ta hand om dig!
Hej där
Jag vet inte om jag kan säga att jag känner med dig eftersom jag inte var där men kan ha en förståelse för hur jobbigt det kan va. Har varit i kontakt med en del jobbiga saker här hemma inte i den omfattningen som du kanske men jag vet att du klarar det det. O det är som du säger en del i din utveckling nu så glöm inte bort att vi finns här uppe o håller en tanke på er i Indien.
//KRAM kenneth
Tack for era tankar
Skicka en kommentar