Jag har nog aldrig i mitt liv känt mig så utesluten som jag känt de senaste dagarna.
ALLA var bjuda på en barndomsväns bröllop i förra helgen, UTOM JAG!
Fan vad utesluten jag känner mig! Det känns som att alla som var där har gjort ett val, att jag inte får vara med, trots att det är brudparet som gjort detta. För ett halvår sedan hörde bruden i fråga av sig om tips inför musiken de skulle ha när de gifte sig och jag var behjälplig och så och sa till och med att jag kunde komma och spela. Vi mailade fram och tillbaka och när jag kommit med mitt sista mail så hörde jag ingenting. INGENTING. Sen gick jag in på facebook och såg att alla våra gemensamma vänner var där men inte jag och jag fick inte ens komma och lira. Besvikelse är bara förnamnet. Alla från mitt gamla gäng var alltså bjudna och min närmsta vän i Stockholm från den tiden, men ICKE jag. Sitter och funderar på en passande hämnd, men vill jag sjunka till högstadienivå igen? Vem hade för 10 år sedan trott att jag skulle bli den som inte fick va med?
Frid!
2 kommentarer:
Kharma will get you, you can be sure of that!
Under livets gång märker man vem man kan betrakta som äkta vänner. I mitt eget fall - inte många. Puss och hejar på dej.
Skicka en kommentar